Hur kloga é ni? Vem är Marko Huttunen? - Marko Huttunen!?!?!? Hahaha… Har inte den blekaste. En finnjävel. Det är säkert något hittepå. Låter lite som Ranta-Runt-I-Ringenen. Vi får ena oss och säger Finlands sämsta drinkare. Hut-unnen!, följt av asgarv. Hur många kyrkor finns det på Ven? - En, så klart! Vad kostar det att gå på läktarbadet? - Det beror på när man går. Runt 60 kronor skulle vi tippa. Vem är Mirza Jelecák? - Robert Jelineks syster Nä, skämt åsido, det kan väl vara någon av BoIS alla talanger. Vad gör Thorsten Kharlén? - (lång tystnad)…. Vem är det??? Ska vi svara, "inte mycket". Kan det vara rätt?

Jazzaren Namn: Niklas Anderberg Född: 1965-07-01 Hobby: Hemligt Favoritmat: Äggakaga Senaste konsert: Lurkers i Berlin Senast köpta skivan: The Good, The Bad & The Queen Favoritkläder: Kostym (Skastil) Gör helst på sommaren: Badar, grilla och dödar mygg Gör på en lördagskväll: Dricker några öl, ser på film eller konsert Senaste resa: Påskresa till Berlin

Mike Namn: Mikael Salonen Civilstånd: Särbo Utbildning: Öst- & Sydöstasien kunskap, Kinesiska samt Filosofi Hobby: Modelljärnväg Stjärntecken: Lejon Favoritband: The Clash Bästa egenskap: Ta tag i saker och får det att hända Bästa resemål: London alt. Berlin Instrument: Sång och Gitarr Matchvikt: TBA

Berlin topp 5 Krog Vår lokala "Kneipe" som heter "Zum Anker". Vi har tom med fått upp en boisaflagga. Skön snubbe som heter Mike äger stället. Spelställen Tommy Haus. En undergroundklubb i ett fd ockuperat hus. Har liveband, men framförallt har de en Ska-klubb den 1:a fredagen varje månad. Där svänger det något grymt! Wild At Heart brukar även vara bra. Stadsdel Om man vill ha musik, fräcka affären är stadsdelen Kreuzberg ett måste. Butiker, Barer, Klubbar, you name it! Det finns även en liten kulle i stadsdelen som heter just Kreuzberg och omges av en liten park. Den är svår att hitta, men är en avkopplande plats i en myllrande storstad. Dessutom ser man i stort sett hela Berlin uppifrån kullen. Attraktioner Bauhaus Archive. All modern design redan på 20-talet. Avslappnande "ärketuristgrej" En båttur med Paddan genom centrala Berlin är ganska avslappnande. Ett par kalla och man bara glider genom centrala Berlin... Sen ska man förstås akta sig för "The Green Spot".

Mobster on WWW www.mobster-ska.com/ www.myspace.com/mobsterswe

Mike & Jazzaren
"Namnet var en sammanskrivning av Ska, La, Tones, där La naturligtvis stod för Landskrona"

I vissa sammanhang kan det vara svårt att ta ut en person i en sammansvetsad duo. I veckans profil har vi därför låtit de båda vapenbröderna, kumpanerna, Dupontarna, kamraterna och musikerna Niklas "Jazzaren" Anderberg och Mikael "Mike" Salonen gemensamt komma till tals.
Och visst är det mycket "Knatte, Fnatte och Tjatte känsla" som infinner sig när man sätter sig och pratar gamla minnen med de båda välklädda gentlemännen. Den ena slutför gärna den andres mening.

De båda välkända landskronamusikerna lärde känna varandra för cirka 20 år sedan. I ungdomen visste man vem den andra var men fördomar mot varandras musikstilar gjorde att något kompisskap då aldrig infann sig.
- Det var först på ett 50-årskalas vi lärde känna varandra. Våra dåvarande flickvänner var systrar och det var på deras mammas födelsedag som vi började surra musik med varandra och på den vägen är det, säger Mike och Jazzaren nickar instämmande men tillägger samtidigt.
- Jag var ju lite halvanti i början men insåg ganska snart att vi hade många gemensamma intressen.

Det skulle dock dröja ytterligare ett par år innan musikerna skulle tajta banden ytterligare och tillsammans bli något av stans Robbie & Sly, dubbelpar i låtskrivande. Hobbyprojektet "Dunkla Polisonger" sammanförde de på scen och i Jazzarens och Rolands Telins lokala radioprogram, 800 grader, bjöds ofta Doktor Ska in, det vill säga Mikael Salonen.
- I början kallade vi honom för Dr. Ska. Men när han väl satte igång så utropade jag i sändning, "Du är ta mig fan professor". Efter det blev han Professor Ska och i den vevan började vi prata om att starta ett skaband, minns Jazzaren.

Minns ni Slippery People?
I bandet " Slippery People", som då leddes av Lennart Kolmodin och Björn "Böna" Viktor spelade man åter tillsammans och för första gången lirade man ett par skalåtar. 1995 bildades Skalatones och på hösten gjorde man sin första spelning på dåvarande Restaurang Stekpannan i numera rivna Emondska huset, på en fest för supporterklubben Black & White.
- Namnet var en sammanskrivning av Ska, La, Tones, där La naturligtvis stod för Landskrona, berättar Mike och minns hur musiken gick hem hos BoIS-fansen.

"Halvfyra kom vi asandes på en gammal dammsugare längs med Citadellvägen"

Året därpå började ryktet sprida sig om Landskronabandet, spelningarna började droppa in. Men det finns en spelning som är mer minnesvärd än någon annan.
- Under karnevalslördagen 1996 spelade vi på dåvarande Grenden. På torsdagen hade en viss Charley Anderson från The Selecter (som tillsammans med The Specials och Madness var de riktigt stora banden i den andra ska-vågen, 2-Tone-eran under 80-talet. reds anm.) ringt till Michael "Svegis" Svegbrandt och undrat om han fick komma och jamma. Svegis trodde att det rörde sig om ett pratical jokes och svarade väl något i typ med, "Äh, lägg av va". Men faktum var att Charley som befann sig i Köpenhamn hade fått nys om oss via en tjej från Landskrona som han träffat i Kenya där han arbetat för UNICEF. Tjejen som nu studerade i Köpenhamn och som Charley hälsade på sa att han skulle ringa till Stefan Lindqvist på NST och få Svegis nummer. Efter ett tag fick Svegis allt klart för sig och möte bestämdes till dan innan spelningen. Vi gick ut stort med att vi skulle ha en hemlig gäst på spelningen men på fredagen syntes ingen Charley till. Men på karnevalen spelade ett band som hette Apocalypse och med dom spelade Dag Vags gamle gitarrist ZilverZurfarn. Vi knallade helt enkelt dit och undrade om han ville spela med oss. Han lovade ställa upp bara han slapp spela några solo, minns Jazzaren och berättar vidare om hur bandmedlemmarna dagen innan spelningen festade till det rejält.
- Halvfyra kom vi "asandes" på en gammal dammsugare längs med Citadellvägen. På eftermiddagen fick Hansi Josefsson hämta upp "liken" lite varstans i stan. När vi anlände ner till Grenden så upptäckte vi en Rastaman utanför. Då hade Charley anlänt och på kvällen kom även ZilverZurfarn. Det blev en helt otrolig konsert. Det var så knökat så att fönsterrutorna höll på att brista. Det var någon av de svettigaste konserter jag någonsin upplevt. Man kan säga att det blev Skalatones avstamp samt att Charley blev medlem i bandet.

"Vi räknades som ett av Europas största skaband"

Skalatones växte inom sin genre och killarna tvekar inte att utropas sig till ett av den tredje vågens hetaste skaband.
- Vi räknades som ett av Europas största skaband, poängterar Mike.

Av Charley fick man lära sig att 2- Tone, inte bara var musiken utan också livsstilen och en kamp mot rasism och segregation.
- Vi har väl aldrig kunnat hålla käften. Så visst, detta passade oss perfekt. Vi hoppas att våra politiska budskap gått fram. Förhoppningsvis har vi fått någon på bättre tankar när det gäller rasism, sexism, etcetera, säger Jazzaren.

Sätten att marknadsföra sig är många men frågan är om inte Skalatones borde få skivbranschens guldägg för ett av sina tilltag.
- Jag minns en resa till London och hur vi gick rundor i skivaffärer och tryckte ner vår första platta bland alla andra skivnyheter. Vi bara matade in dom, säger Mike och skrattar gott åt marknadsföringsknepet.

När Jazzaren råkade ut för en otäck trafikolycka tvingades bandet ta en längre ofrivillig paus.
Comebacken blev dock storstilad.
- Vi var ordentligt nervösa när vi gick upp på scen på Folkfesten i Malmö. Det var knökfullt och ett gäng punkare passade på att stagediva från scen. Så jag gjorde detsamma, minns Mike.
- Det var en märklig syn. Det var som en pepitarutig kostym fladdrade fram och tillbaka i folkhavet. Det var skönt att vara tillbaka, säger Jazzaren.

"HAAANDTUCH PEOPLE
ARE YÀ READY!"

De tre essen
Siw Malmqvist, Skalatones och Svenska Akademien är något av de tre lokala essen inom populärmusiken. Så även om det gått riktigt bra för Mike och Jazzaren så bär de fortfarande på en gemensam dröm.
- Vi har spelat på Hultsfred och många andra stora festivaler men aldrig på Roskilde. Det är en dröm att en gång få stå på scen där, säger de och halkar omgående in på ytterligare rad anekdoter från turnélivet.
Skratten haglar i takt med att de dråpliga historierna avlöser varandra. Vi får höra talas om spelningen i gränslandet Tyskland, Belgien och Holland. Där man efter ett pubbesök hade dålig pejling på i vilket land man befann sig i. Eller som när man blev intervjuade av Jamaicas näst största radiokanal.
- Vi var där för att hjälpa till och måla om Charleys mammas hotell. Överallt var det svinvarmt. Men så en dag blev vi inbjudna till en radiostudio - en barack på stranden och där var det minst sagt kallt och mörkt. Det enda som syntes var glöden från programledarens, ja du vet vad. Så frågar han, vem av oss det är som "toastar" på skivan? Gissa, var det enda jag fick ur mig, säger Jazzaren.
En annan dråplig historia är när Charely Anderson, som alltid vill få med stadens namn i sin hälsningsfras till publiken, frågade Hansi var man befann sig. Hansi som hade fullt sjå med en av sina handdukar hörde fel när Charley frågade, "What´s the name of this town?, Town blev till towel och Hansi svarade "handtuch".
Varpå Charley vrålar ut. "HAAANDTUCH PEOPLE ARE YÀ READY!"

"Wir sind Berliner"

Hur skulle du vilja beskriva din kollega?
- Jazzaren är enormt envis. En envis gentleman skulle man väl kunna säga.
- Envis passar på Mike också. Ambitiös utan att bli pretentiös.

Nära skjuter ingen hare… när knäpper ni den?
- Att helt kunna livnära sig på musiken är ett mål vi har och som vi också hade med Skalatones. Efter vi slutat med bandet så skapade vi Mobster som då var en helt studiobaserat projekt. Där vi mixade reggae och ska med teknik och helt flippade ut. På detta gjorde vi en demo som vi skickade runt och fick napp från en TV-spelstillverkare. Tyvärr så blev det också bara nära, då vi inte kunde enas kring det juridiska. Här uppstod en schism med oss och Charley, förklarar musikerna och istället trillade man in på ett nytt spår.
Jazzarens gamla punkplattor letades fram och varvades med 60-talsrock, pop och new wave och ett nytt landskronasound hade fötts i bandet The Persuaders som snart byte namn till The Punch. Lagom till "brake:et" hamnade man i konflikt med skivbolaget och allt gick i stöpet.
- Det höll i fyra år. Men många av våra gamla skapolare skakade förundrat på huvudet. Nu är vi tillbaka under namnet Mobster (Gangster, reds anm.). Vi gillar namnet och har fått till ett bra band. Uppbrottet från Skalatones sög musten ur oss men nu är vi åter sugna på att spela skamusik. Dessutom, och det är viktigt, så vill vi ha våra kostymer på oss.

På tal om andra "smågangsters" i Landskronas musikliv. Kommentera cirkusen kring Emilush & Caustic.
- Det är hiphopkillarna. Jag har dåligt hängt med men det låter som ett skvalp i en ankdamm. Skulle killarna blivit dömda för det, så vet vi många som skulle suttit i fängelse. Det glöttigaste i hela den historien är väl den moderate kommunalpolitiker som skrev en insändare och menade att han ansåg att man skulle stoppa alla bidrag till Rotrock för att detta inträffade. Man kan väl i slutändan bara gratulera till all gratis publicitet som bandet fått.

Har ni några kontroversiella texter?
- Det beror helt på vad man anser vara kontroversiellt. För oss är det normalt. Det finns ett samhällsengagemang i våra texter. Det är en mix av politiskt engagemang och humor.

Finns det gränser för vad man får sjunga om?
- Nej, egentligen inte. Får man säga vad man vill? Får man uttrycka sina åsikter? Det finns "vit makt" musik och det får finnas. Samtidigt har jag rätt att bygga en personlig barrikad mot dom. Staten kan inte gå in och förbjuda. Då är man farligt ute.

Finns det en gräns för vilken musikstil ni hade ställt upp på?
- Vi spelar bara det vi vill spela….

Handen på hjärtat har ni skickat in något bidrag till melodifestivalen?
- Aldrig och det kommer aldrig att hända. Vi kommer aldrig heller att bilda ett dansband.

Vad händer nu med Mobster?
- Vi har spelat in en promotion-CD som vi nu håller på att skicka runt. Vi började spela in redan i augusti ifjol så nu vill vi komma ut och spela lite också. Vi är bokade på Venfestivalen den 30 juni och vi kommer även att spela på Baggens under Karnevalen. I höst har vi sen en spelning i Stockholm bokad. Faktiskt så har även Papa Dee, som nu är programledare för P3 rytm hört av sig och bett oss skicka lite grejor. Vi har fått upp en hemsida samt att vi ligger på MySpace, så det börjar så smått röra på sig.

Vad tycker ni generellt om musiklivet i Landskrona?
- Personligen tycker jag det är kul att det slagit för Skalatones och Svenska Akademien. Landskrona har blivit synonymt med reggae, säger Mike och Jazzaren fyller i.
- När vi växte upp var stan en av de bandtätaste i landet och det fanns flera spelställen. Idag är det inte riktigt på samma sätt. Idag gör många musik på sina hemdatorer. Känslan är dock att musiklivet frodas i stan. Grejen är den att man har dålig koll på allt nytt och ungt som kommer.

Ni har en lägenhet i Berlin, varför?
- Wir sind Berliner. Det är tre år sedan vi blev Berlinare. Vi är faktiskt skrivna där. Det är en förutsättning för att få ha en lägenhet där. Att vi skaffade den var helt enkelt för att odla kontakter inom musiklivet. Allt är så mycket större där. Inte minst livescenen. Det underlättar att ha en bas i Berlin.

Vem av er brukar få igenom sin vilja?
- Det är jämt skägg. Musikaliskt enas vi oftast. Men gäller det andra spörsmål så är det den som är bäst insatt som brukar få rätt.

Har ni någonsin rättat er efter GI-metoden?
- Vad innebär det?

Vilka dolda talanger har ni?
- Mike kan kinesiska.
- ...och Jazzaren är en förträfflig reseledare. Det är inte säkert att man kommer dit man vill men man har otroligt kul på resan. Akta er för "The Green Spot"!

Vad skulle ni göra om ni tillsammans skrapade fram en miljon?
- Antagligen hade vi köpt en lägenhet i Berlin eller London.

Är det okej att ladda ner på nätet?
- Nej, inte utan medgivande. Illegal kopiering är vi emot. Som upphovsman gillar jag inte om någon annan försöker tjäna pengar på mina verk. Själv laddar jag inte ner något, bedyrar Mike.

Berätta kort om vars en gång ni gjort bort er?
- Oh herregud. Börja du. Du har bättre stories, säger Mike och Jazzaren uppmanas dra historien om när han sprang praktiskt taget naken genom stan.
- Okej, jag kan väl ta den. Men då gjorde jag bara bort mig inför en person. Det hela började med att jag skulle sätta upp en lapp på min dörr och den hade smäcklås. När jag tryckte fast lappen som var till en jobbkompis, gick dörren i lås. Där stod jag i trappan iförd endast kalsonger. Klockan var tre på morgonen och det hade varit krogsväng på stan. Det örlade runt folk lite varstans. Jag bodde mitt i smeten nere på Nygatan. Jag tänkte febrilt samtidigt som det börja bli kallt i trappuppgången. Vad gör man. Den som bodde närmst var en gammal flickvän. Jag sprang som satan, Nygatan ner, upp runt polisstationen och bort till Storgatan. Jag ringde på hos henne och frågade om jag fick slagga på hennes soffa. När första chocken lagt sig och hon hade fått hela bilden klar för sig så sa jag. "Nu berättar du inte detta för någon." Jovisst, det var ute på stan dan efter. Det är väl något av det mest pinsamma jag gjort, berättar Jazzaren.
- Jag minns när jag skulle på en konsert i Chelsea. På den tiden inbillade jag mig att jag var väldigt duktig på engelska. På bussen till konserten kommer en storväxt konduktör fram till mig och vill se på biljetten. Någon sådan hade jag inte jag, utan fick köpa en på plats. När jag ska släta över det hela, så fäller jag kommentaren, "Is it long?", samtidigt som jag väldigt intensivt tittar på honom. Hela bussen brister ut i ett asgarv och jag ville bara sjunka genom golvet.

Vem är den kändaste kändisen ni känner?
- Det skulle väl vara Lynval Golding från The Specials som suttit hemma i mitt kök och käkat köttbullar med potatismos och lingon, säger Jazzaren och Mike förtydligar.
- Han bodde hemma hos mig i en månad när han producerade vår sista CD med Skalatones.

Avslutningsvis, enas om vem som är…
… mest fåfängd? Båda svarar, "Jag".
… bäst på att dansa? Båda svarar, "Jag".
… törstigast på fredagskvällen? Båda svarar, "Det är han"
… snabbast på hundrameter? - Mike.
… bäst på att laga mat? - Efter en stunds dividerande enas man kring att Jazzaren får svara för vardaglig husmanskost medan Mike lagar festmåltiderna.
… största toffelhjälten? - Det är han, säger båda i kör.
… som är bäst på Fia med knuff? - Tveklöst Niklas.