Namn i passet: Lars Eugén Persson Ålder: 51 Bor: På Ven Familj: Fru och tre barn. Ett eget och två som som är min frus. Barnen är alla vuxna och utflugna. Favoritaffär: Eftersom jag står för våra matinköp och att jag är en före detta handlare så får det bli mataffärer. Normalmshallen i Stockholm är trevlig. Sen gillar jag Fiskbutiken på Högaborg i Helsingborg. Favoritlag: BoIS och Barcelona Favoritord: Det är säker någon svordom. Den hoppar vi över. Festmat: Jag leker mycket med mat. Men det hade troligtvis ingått fisk och skaldjur Beställer i baren: Vanlig hederlig bonnawhisky Egotripp: Har jag säkert. Ålderstecken: Orkar inte festa två kvällar i rad. Utbildning: Jag är ekonom. Militär grad: Jag var kock på nu nedlagda LV4 i Malmö

Saknar från EPE-tiden - Det är min far som gick bort alldeles för tidigt. Han var också en jävligt rak man. Sen saknar man ju pulsen inför årstiderna och helgerna. Sillaköerna när pensionärer som normalt sett hade rollatorer och käppar och slängde dessa och nästan slogs för att komma över sill. Jag hade också en fantastisk personal. Saknar inte från EPE-tiden - Det finns nog inget som jag inte saknar. Saknar från BoIS-tiden - Arbetskamraterna och pulsen inför varje match. Jag saknar också den enorma glädjen när man har vunnit och då framför allt när vi gick upp i allsvenskan. Saknar inte från BoIS-tiden. - Jag saknar inte de ständiga påhoppen från journalister som inte kunde sätta sig in i bilden. Jag saknar inte heller att behöva ha hjälp av vakter till dörren när jag skulle hem.

Lars Persson
"Det handlar mycket om vilket bananskal man halkar på."

Lars Persson har med åren kommit att bli en genuin Landskronaprofil. Han övertog EPE-livs efter sin far, Eugén, men styvt 40 fyllda sadlade han om och blev klubbdirektör för Landskrona BoIS. Ett tvärt kast kan tyckas men u-svängen blev inte mindre när han ifjol startade nya projekt.
Men låt oss ta det från början.
- Jag är född i Malmö, i det område vid flickskolan som i folkmun kallades tandborsten precis bakom Kronprinsen, säger Lars Persson och minns hur han som försteklickare började på Dammfriskolan.
- Där gick jag till våren i andra klass innan vi flyttade till Landskrona. Min far hade då köpt gamla Ekdahls Livs på Eriksgatan och som sedan blev EPE-livs och därefter Malmqvist Livs. Vi bodde rakt över gatan på femte våning. Med tanke på min malmöitiska dialekt så hamnade jag i slagsmål på min första rast på Tuppaskolan och kom hem med en sprucken läpp och en blåtira. Den som delade ut slaget, blev sedermera min bästa kompis i skolan, minns Lars och berättar vidare hur har först kom i kontakt med det stora fotbollsintresset som fanns i den nya staden.
- På epe hos min far jobbade en kille med BoIS-anknytning och det var, Leif "Jippa" Jeppsson, som tog med mig till en ungdomsträning med BoIS.

På den tiden fanns inte organiserad knattefortboll i BoIS regi. Något det snart blev ändring på då flera unga talanger ville spela för klubben. Här fanns en helt outstanding Göran Pettersson men även Per-Åke Theander och Ulf "Spjutet" Persson som han hette då.
- Vi hade ett lag som hette Trento. I detta spelade "Spjutet", Göran Pettersson, Micke Dignert, Lennart Persson, målvakten Björn Axestam och jag. Vi körde en laguppställning som var 1-5 och det var jag som var i försvaret. Jag glömmer det aldrig. Vi vann serien. 13 matcher och lika många segrar. Målskillnaden var 75-5. Då var jag 8-9 år. Man var omåttligt stolt. Men man såg ju att det var Göran och Spjutet som var stjärnor. Dom stod i en klass för sig själv, säger Persson som sedan bytte klubb till Bortsahusens Bollklubb.
- Jag spelade då bland annat med Håkan Eriksson. Jan "Gubben" Persson var en jäkligt duktig och omtyckt tränare. Vi hade ett mycket bra lag. BoIS ville knappt möta oss. Dom vann ju aldrig. BoIS hade inte den statusen på den tiden. Det var vi och Fram som var bäst på ungdomssidan på den tiden. Det var många trevliga år men där lärde man sig också att inta alkohol. Det var en helt annan tid då. När man satt och drack läsk i omklädningsrummet klämde gubbarna en TT på flaska.

Efter grundskolan kände sig Lars Persson skoltrött.
- Jag hade inget bra snitt när jag slutade nian. Jag kom alltså inte in på ekonomisk linje utan började på "handels". Det var bra och jag började jobba i pappas affär samtidigt. Efter gymnasiet blev det jobb och eftersom pappa inte ville att jag skulle bli handlare satte han mig på något som han trodde att jag skulle tycka vara jävligt. Han skickade mig då till "stycken". Han trodde jag var äckelmagad men jag stormtrivdes och jobbade där i ett par år. Sen var jag även i några andra av fars butiker, bland annat i Ystad.

"Jag blev vd
för familjebolaget
när jag var 26..."

- En dag fattade jag att jag behövde mer utbildning och började därför att plugga samtidigt som jag jobbade. Jag är faktiskt glad idag för att jag läste ekonomi. Det är något som man alltid har användning för. Det är ett tips till unga som inte vet vad de ska läsa. Sen kom jag mer in i firman och jag drev den med min svåger när pappa drog sig tillbaka. Jag blev vd för familjebolaget när jag var 26 med butiker på Infarten och två butiker i Malmö. När min svåger, som jag ägde rörelsen med, ville lägga av köpte jag ut honom och en annan delägare. 1998 sålde jag rörelsen då tiden kändes vara den rätta och jag ville gå vidare i livet.

Det var då du gick i pension…
- Jag ville ta det lugnt och fundera över framtiden. Det blev mest golf och lite resor. Jag hade jobbat hårt en lång tid och behövde ledighet. Det var dock inte tal om "riktig" pension. I samma veva köpte vi vår gård inne på Ven. Jag var med att renovera hela bygget vilket gjorde att jag flyttade tummen från att ha varit mitt i handen, en bit ut på sidan. Det var kul att jobba med så duktiga hantverkare.

Blev du headhuntad till klubbdirektör i BoIS?
- Hahaaa… nej. Det är som det brukar vara när det gäller Kenneth Håkansson. Har han fått en sak i huvudet så vill han verkställa den. Jag satt i BoIS styrelse och vi beslutade att tillsätta en person som skulle styra upp klubben. Kenneth sade då att jag inte hade något att göra och att jag kunde ta det. Jag sade nej ett par gånger men till slut gick jag med på det. Men det var faktiskt tänkt som en kortsiktig lösning.

Vad hade du för förväntningar på jobbet?
- Jag hade egentligen inga förväntningar alls. Vi hade en uppgift att fylla som gick ut på att rensa upp i ekonomin. Den var inte färdig trots att vi då fått hakan över vattenytan. Jag blev en samordnare kan man säga. Styrelsen på den tiden var mycket aktiv. Jag försökte få en bättre struktur även om grunden i klubben var mycket bra. Sen blev det väldigt mycket med spelare och övergångar. Vi var många som förhandlade men någon var tvungen att vara talesman.

"Kan till exempel Mats Aronsson behålla Micke Dahlgren till nästa säsong så är det en världsbedrift."

Men det var i just den rollen som du syntes utåt...
- Ja, men det var ganska missvisande. Hela fotbollssverige hade hamnat i en ny situation. Folk måste förstå att det inte är klubbarna som håller på att röra runt i grytan. Klubbarna är de små vinnarna samanhanget. Det är spelarna och deras agenter som rör om i grytan för att kunna tjäna mer pengar. Det fungerar så, that's business. BoIS är en del av detta. Det gör att lag som BoIS blir av med talanger, ofta långt innan man får se dom i full blom. Den som idag säger att vi har fyra-fem stycken 16-19-åringar och ska bygga framtiden på dessa vet inte hur det fungerar. Glöm det! Dom kommer inte att vara kvar. Kan till exempel Mats Aronsson behålla Micke Dahlgren till nästa säsong så är det en världsbedrift. Det finns helt enkelt så mycket ekonomisk drivkraft. Det är samma sak vad gäller spelare som Christoffer Carlsson och Ivo Pekalski. Glöm att dom är kvar om två-tre år. Tror man det så lurar man sig själv. Nu är detta lättare för mig att säga idag, när jag inte är med i systemet själv.

"Jag hade ju inte hållit på med detta i sex år om jag hade varit en jävla lipsill"

Du fick ta mycket skit som klubbdirektör. Många tyckte att du hade för få kunskaper om fotboll för att ha jobbet. Med facit i hand, hade du det?
- Jo, det är klart. Men hade rollen varit enbart förknippad med fotboll så hade det varit en sak. BoIS har dock sedan 1994 ett fotbollsutskott som tillsammans med tränaren tar beslut om försäljningar och värvningar. Att köpa och sälja fotbollsspelare, bilar, päron eller morötter är i egentligen ingen större skillnad för det går ut på att göra affärer och inget annat. När väl beslutet är taget att "den spelaren vill vi ha" och han får kosta si och så mycket, då behöver du inte vara fotbollskunnig för att klara av det och du behöver inte vara fotbollskunnig för att uttala dig i tidningen heller. Likadant gäller när man ska sälja. Är man sedan talesman för BoIS så får man ta dom smällarna i tidningarna. Jag hade ju inte hållit på med detta i sex år om jag hade varit en jävla lipsill.

Vissa anekdoter stannar i omklädningsrummet. Berätta om någon kul händelse under din tid i BoIS som vi inte känner till.
- Hela tiden med Janne när vi gick upp i allsvenskan var kul. Allt annat därefter har ju bara varit jobbigt och besvärligt. Vi har ett antal dyngår bakom oss. Menar du mer kul grejer så har det naturligtvis hänt en massa roligt. Inte minst när vi i personalen varit inne i Köpenhamn. Vi har alltid hamnat i kareokebaren på Tivoli. Av någon underlig anledning har alltid Persson hamnat på scenen alldeles för många gånger. Men jag har även sjungit duett med Johan Nilsson. Vi sjöng någon Beatleslåt. När det gäller omklädningsrummet så ska man vara på plats. Men vi var ett jäkla kul gäng.

Vilket gäng då? Är det någon speciell spelare du tänker på?
- Den jag hade absolut mest dispyter med var Daniel Nannskog. Vi hade många mycket högljudda diskussioner. Men det är en kille som jag verkligen tog till mitt hjärta. Han är för mig fortfarande en mycket gó kille även om han har ett jäkla temperament. Vi kunde råskälla på varandra för att vara vänner några minuter senare. Det är det som jag gillar hos den killen. Han är likadan som jag. Vi blåser ut och sedan är det bra med det. Sen kramar vi om varandra och går vidare. Han kunde komma med de mest fantastiska grejerna. Ett av hans uttalande tror jag var väldigt välgörande. Det var när Alex och Johan var i sitt esse och omskrivna i hela landet. En gång small han av och sade "Jävla juniorfotboll. Nu får det vara slut med det här jävla duttandet". Det var en del i klubben som blev väldigt sura då, men jag tror att det var ganska nyttigt. Nannskog var en rak kille.

Vilket är det konstigaste samtalet du fick under din tid i BoIS?
- Man förtränger mycket. Men de konstiga samtalen har ofta varit från agenter som sett mer till egen vinning än de spelare de företrädde.

Du har varit med på en del träningsläger. Vann inte du någon skottävling mot hela BoIS-truppen?
- Jo, i Turkiet. Men det var väntat. Hahahaaaa…. Det gällde att träffa en flaska som stod i målet och det var ju bara att rulla bollen dit och det var bara jag som klarade det. Jag vet också att massör Lantz vann en tävlig och det tog ju hårt på killarna. Det blev tyst. Dom blev nog chockade.

"Folk kan uppfatta mig som bufflig
bara för att jag är rak i diskussioner
och kämpar för det jag vill"

Blev Anders "Zoom" Håkansson också tyst?
- Han vinner ju alla tävlingar om du frågar honom. Till och med de tävlingar han inte är med i.

En del röster säger att du var "bufflig" i din framtoning. Är du det?
- Det kan man nog säga. Folk kan uppfatta mig som bufflig bara för att jag är rak i diskussioner och kämpar för det jag vill. Men om jag får säga det själv så är jag en snäll kille innerst inne. Det kan de som känner mig intyga.

Varför slutade du i BoIS?
- Jag var där egentligen för länge. De sex åren jag jobbade där var som tio på vilken annan arbetsplats som helst. Det är inte många som är i den positionen en längre tid.

Vad gör du nu för tiden?
- Jag har faktiskt engagerat mig i ett företag som gör hundgodis. Företaget ligger i Ängelholm och vi har även ett torkeri i Rumäniens huvudstad Bukarest. Jag kör väl 70-80% av min arbetstid i företaget. I övrigt så har jag någon fastighet och så tar gården inne på Ven sin tid.

Kommer du att hitta på något speciellt där?
- Det är inte omöjligt. Mer säger jag inte i dagsläget. Men jag har planer. De är dock bara nattgamla.

Du är en sydafrikavän. Vad är det som lockar där?
- Sydafrika är ett fantastiskt land. Jag var där första gången 1991. Klimatet där är inte så fuktigt som många tror. Det är precis som de somrar man minns från när man var liten. Dessutom har landet en otroligt fin mat- och vinkultur och det är något som intresserar mig mycket. Därtill finns det otaliga bra golfbanor.

Har du någonsin funderat på att ge dig in i politiken?
- Det har vi nog alla när vi varit som mest snéa. Men jag måste erkänna att jag nog är den som är sämst skickad till ett sådant uppdrag eftersom jag inte har tålamod. Jag hatar att kompromissa. Om jag har två grejer som jag kämpar för så är jag inte beredd att slopa den ena för att få till stånd den andra. Jag är dock den första som lyfter på hatten för de som vill syssla med politik. Jag har stor respekt för dessa.

Hur mycket sparar du i månaden?
- Jag är mer slösare än sparare nuförtiden. Jag håller dock på en del med aktier även om tiderna just nu inte är de bästa. Det är både roligt och spännande.

Har du någonsin snattat?
- Nej, det har jag inte gjort. I och med att far var handlare så har jag växt upp med att man inte snattar.

Vilken slipsknut fördrar du?
- Det blir inte slips så ofta nu för tiden. Men när den väl åker på så blir det en knut som jag tror kallas den franska. Det är en enkelknut som sitter lite på sné. Jag gillar inte den engelska raka dubbelknuten.

Vilken är drömbilen?
- Den har jag redan haft. Det är en Mercedes 450 SL cab, årsmodell 76.. Jag hade en i slutet av 70-talet. En röd cabriolet med vita lädersäten. Men jag blir mindre och mindre bilintresserad. Idag har jag en Volkswagen Touareg som dricker alldeles för mycket. Det är nog dags att byta till något mer miljövänligt snart.

Kan du busvissla?
- Det kan jag. Utan fingrar, och det har stört många.

Vilka dolda talanger har du?
- Jag tycker om att sjunga.

När grät du senast?
- Det var inte så länge sedan. Men jag kan inte komma ihåg varför. Det är ett bra sätt att få utlopp om man är ledsen

Vad ville du bli som liten påg?
- Arkitekt. När jag var riktigt liten frågade min morfar vad jag ville bli. Jag sade då att jag antingen ville bli miljonär eller pensionär.

Har du någon gång odlad skägg?
- Ja, men jag har dålig skäggväxt. Jag var nog mest orakad.

Spelar du något instrument?
- Nej, men jag önskar att jag kunde spela gitarr. Jag var på det som 7-8 åring men jag fick ont i fingrarna av strängarna så det fick vara.

Vi har hört att du intagit scenen då Flashback spelade på Ven i somras?
- Det stämmer, det blev två låtar. Det var på inrådan av Jonas Fristedt. De spelade på min 50-årsfest året innan och då sjöng jag med i tre låtar. Nu skulle dom spela på Prästasvängen och ville att jag skulle sjunga ett par låtar. Jag var jäkligt nervös. Att jag skulle sjunga spreds sig på ön och det var mer folk än vanligt på plats.

Hur långt kan du simma under vattnet?
- Under vatten? Jag har dåliga lungor. Jag har aldrig provat men efter tio meter är man väl heldöd.

Irriterar du dig på folk som gör fel i trafiken? Om ja, vilka "syndare" är värst?
- Ja, definitivt. Jag är en aggressiv förare. De som inte flyttar sig är värst. Jag hatar folk som kör för sakta. De skapar en irritation utan dess like. Jag är också världens sämsta passagerare. Jag har en hustru som kör skitbra bil men jag har till och med svårt att åka med henne.

Avslutningsvis, Vad gör du om 10 år?
- Det vill jag nog inte veta. Tiderna förändras. Jag tror dock inte jag har pensionerat mig. Jag håller nog på med något helt annat än idag. Det handlar mycket om vilket bananskal man halkar på.